"Du kan inte ha PTSD för du har inte varit med i något krig", en fin liten kommentar jag har hört allt förmånga gånger. Alla som har varit med i ett trauma där man fruktat för sitt liv kan få PTSD. Jag levde med skiten i nästan fyra år innan jag fick det förklarat vad det var fel på mig. Nog förstod jag att det var något fel när jag kröp runt på golvet med persiennerna neddragna men jag trodde inte att det var så allvarligt men vad fel jag hade. I februari fick jag höra "du är ett klart fall av mycket svår ptsd. Det kommer ta lång tid innan du blir återställd - om du blir återställd."

 

Många av er läsare vet tyvärr vem mitt ex är. På antingen det ena eller det andra sättet. För er som inte vet så är han en hejare på att gråta ut i media och gotta sig i fina ord i nyhetsmorgon. Ni förstår, man kommer jävligt långt på lögner i massmedia. Men för att citera en grupp jag en gång lyssnade på "Ett samhälle som är byggt av lögner kan gå långt, men lögnerna blir aldrig sanna."

 

30/6 2012 var sista gången jag fick spö av honom. I min sjukhussäng låg det naglar, blod och hår. Jävligt mycket hår. Jag hade skadliga fläckar över hela skallen och jag hade mer blåmärken än vanlig färg på kroppen. Fyra-fem sprickor på revbenen och grov hjärnskakning samt två lösa tänder. Tack för det kaffet, ditt as.

 

Imorgon när jag vaknar är en ny dag. Jag ska dessutom sluta röka. Phu. Önska mig lycka till, det lär behövas.

God natt på er.